Jag och Hanna red ut en kort sväng tillsammans på Salza och Zalmiac, bara en liten sväng i skogen och på asfalt som tar ca 30-35 min. Dem båda gick spända som fiolsträngar, de var egentligen livrädda men intalade sig själva om att de hade ju varandra så dem borde överleva den livsfarliga ridturen. Från ingenstans flyger Salza upp i luften och Zalmiac gör då likaså... Alltså suck verkligen rädda för allting! Däremot så vände hon faktiskt ingenting idag och bråkade inget så. De gånger hon stannade till och spände sig lät jag henne titta och sen gick hon snällt vidare. Där brukar jag vara lite snabb på att driva på henne framåt direkt för att jag vet att hon snart kommer vända runt men då vänder hon runt ändå, men nu när jag lät henne stå still och titta vad det var hon nu ville titta på så gick hon vidare sen. Dock tror jag det hängde mycket på att Zalmiac var med och gick lite framför så hon gick vidare. 

 

Vi kunde trava en hel del men det var ingen lugn och mjuk jogging direkt utan hon var superspänd och skulle titta på allting hela tiden. Försökte göra henne så låg som det gick men hon spände upp sig hela tiden så det var ingen idé. Vi skrittade ganska mycket och det var mysigt att bara skritta i solen och prata. Det var som sagt jättefint väder vilket var superskönt!

 

När vi kom tillbaka så joggade jag henne några varv i ridhuset. Hon var fortfarande ganska spänd så jag red mest runt lite och försökte hitta stöd och ha henne rund och låg men hon travade sjukt fort och var spänd genom kroppen plus var svår att lägga ner formen på. Jobbade vidare några varv på det tills hon släppte och då gav jag mig och skrittade av. Red inte alls länge i ridhuset men det var bra att jag gjorde det ändå så att hon släppte lite på spänningarna efter uteritten som egentligen var hur lugn och cool som helst, vi mötte inte på någonting och det var tyst och lugnt runt om oss, ändå är dem lika rädda som om vi mötte stora högljudda maskiner eller 25 älgar.. Hahah...