Kollade på en film nyss och tänkte då på hur många som håller kvar i tygeln när de ramlat av och hästen börjar slita sig bakåt och få lite halvt panik.

Det måste jag säga att vi lärt oss på ridskola väldigt bra. Så fort man ramlat av i farten så släpper man tygeln direkt. Om man bara skulle typ glida av eller landa på fötter och hästen stannar förstår jag att man håller i tygeln, det skulle jag också göra för då är det ju ingen idé att släppa hästen. Typ vid 0:47 så ramlar hon av men landar på fötter och häster står kvar. Men när man ramlat av skitfort, landat, hästen börjar slita sig bakåt och personen fortfarande håller i tygeln känns det sådär. Man tänker säkert att man inte vill att hästen ska smita iväg och i värsta fall kanske dra upp på en väg och bli påkörd eller något. Men ändå... Inomhus är det ju lugnt att släppa tygeln men ute vill man väl helst hålla kvar om man kan, tror jag.

 

Spola fram till bla. 2:45 där ryttaren håller i tygeln och släpas efter varav ponnyn får panik och sätter sig ner precis när filmen slutar.

I många fall tror jag man knappt hinner tänka på att släppa då allt går så fort men man måste väl hinna tänka och märka att man släpas efter hästen i tygeln flera meter?

 Det hela handlar väl om att hästen sliter sönder munnen när den drar en människa som hänger i bettet på hästen och det är ju dels därför vi lärt oss att släppa tygeln, plus att om hästen skulle börja sparka eller liknande kan vi inte hålla kvar i tygeln så att hästen råkar sparka oss istället. Vid 0:44 är det typ precis så jag menar. Hade hon hållt kvar i tygeln och hästen stannat hos henne kanske hon fått den sparken?

 

Aa vet inte riktigt vad jag ville ha sagt med det här inlägget haha men det var bara en tanke som slog mig.