Precis som igår var Bailey rädd i ridhuset, idag var det inte för snöras utan för stormen ute. Han är supersnäll hela tiden tills det låter läskigt och då drar han en repa. Dock lärde mig mig ta tillbaka ganska snabbt så det var inte så jättefarligt. Sen så är Bailey inte läskig när han drar så, han galopperar bara iväg och är lätt att få tillbaka, man tappar aldrig kontrollen vilket är superskönt!

Men men, han var riktigt taggad när jag travade fram, stack lite hit och dit och var allmänt på tårna. Tänkte väll mest där och då att det bara skulle bli ett kort joggingpass istället för dressyr eftersom det är så onödigt att riskera någon olycka eller skada när han var så rädd.

Precis innan jag skulle sluta ville jag bara testa att sitta ner i traven och gosh va fin han var! Han var superlugn och vilade på steget. Formen var jättestadig och även om jag gjorde fel med att tex kanske vara för hård i innerhanden så gjorde han inget märkvärdigt av det, han behöll sin form ändå. Det jag var mest förvånad över var hur lugn och samlad han var. Även om han då och då kunde sticka för att något var läskigt så var han ändå snabbt tillbaka till ett lugnt tempo. Kunde faktiskt öka och minska galoppen på mina vilkor, inte hans. När jag vanligtvis vill öka pyttelite ökar han gärna hellre waaaaaaaay to much och är sen svår att få tillbaka och då tappar han formen osv osv. Idag kunde vi öka sådär liite som jag ville och sen snabbt ta tillbaka utan problem. Idag kunde jag till och med göra enkla byten utan några travsteg imellan, det var faktiskt första gången jag kunnat göra det på honom så det var superkul.

Vet inte varför han var så lugn just idag, när det dessutom var storm ute och han ibland stack iväg av rädsla. Kanske var för att jag släppte alla mina krav eller så var han kanske trött efter gårdagen. Ingen aning faktiskt men riktigt fin var han!

Jag hann inte in i ridhuset med Pelle pga hoppträning så jag gav mig ut på en uteritt - med livet som insats. Red dessutom barbacka. Alltså hur vågar jag ens, barbacka ut i mörker på en mörkrädd häst - i världens storm på is. 

Nej men jag ville bara att han skulle få röra på sig så jag skrittade en stund på vägen med korta tyglar, han var riktigt fin faktiskt. Men då det efter en bit blev det så mycket is så då fick jag vända, jag är riktigt förvånad att han faktiskt gick en bit bort från stallet i bäckmörker, vuxenpoäng till Pelle.

Dock drogs de vuxenpoängen av igen när jag sen valde att skritta lite utanför stallet där det var sandat. Jag skrittade bort förbi stallet och när vi skulle tillbaka blev det tvärnit, han såg en vattentunna ca 20 meter framför honom och vägrade gå ett steg till, blev bara bakåt haha, ändå hade han passerat tunnan på vägen dit?

Men han ville in genom bakdörren istället för att tvinga sig förbi tunnan och in genom den vanliga dörren. Efter kanske 5 minuter gav jag upp då vi inte kom någon vart och hoppade av för att gå in genom bakdörren. Kände verkligen hur hans hjärta dunkade snabbt och hårt, så himla rädd för en vattentunna haha lokigen hos en häst. Men Pelle var verkligen superrädd så han kastade sig in genom dörren och travade in i boxen, gullet då haha så himla rädd verkligen!

Aja det blev inte så jättemycket jobb han fick göra idag men hann verkligen inte då klockan blivit så mycket + att ridhuset var upptaget, han fick skritta lite i alla fall, alltid något!

//Hedda