Tänkte berätta lite hur det ligger till nu... Just nu har varken jag eller Carro 0 motivation till bloggen. Helst vill jag bomma ner bloggen och inte komma tillbaka men jag vet att det tar max en vecka innan jag vill tillbaka igen. Men att gå in på bloggen och se 0 nya kommentarer och en statistik som ligger blixtstilla eller går lite ner för varje dag... Det är verkligen inte kul och vi behöver verkligen mer stöd av er för att ens orka hålla igång bloggen. 

Om man ska jämföra det med något känns det liksom som att man lägger ner all sin energi och tid på att skriva världens bästa uppsats i skolan och sen läser inte ens läraren den. Det är så tråkigt att skriva utan att få någon positiv respons tillbaka, tex som kommentarer eller att se statistiken öka.

 

Jag har dessutom en väldigt tråkig period i ridningen just nu. Ingen egen häst eller tävlingar utan jag rider lite hästar hit och dit och det är inte alltid speciellt kul att skriva om. Dessutom är jag i en liten svacka nu och då känns det ännu tråkigare att skriva om ridpass som inte varit bra osv. 

Jag skriver som sagt inget om provridningar pga olika anledningar utan jag berättar lite kort om dem men inga namn eller annan viktig info. Vi letar just nu ponny så det knakar om det, är inne på hästnet 24/7 och mamma ringer fram och tillbaka på alla ponnyer vi hittar. Det känns just nu som att den rätta bara inte finns där. Men vi KOMMER hitta någon men frågan är när...

Det sänker verkligen mig att se hur alla är ute och tävlar och plockar rosetter med sina hästar och ponnyer, alla utvecklas som bara den och har det så underbart kul med sina hästar medan jag inte har någon häst alls. Tror verkligen ingen som inte gått igenom exakt samma sak kan relatera till det som är för mig just nu. 

Aja nu ska jag verkligen försöka att komma tillbaka hit till bloggen och så får vi se när Carro kommer. Jag vill verkligen blogga men det är så sjukt tråkigt och känns så onödigt när man inte får nån positiv respons tillbaka. Ni betyder lika mycket som oss för att få den här bloggen att hålla sig vid liv.

//Hedda