Anna Dufva träning
Dagens träning blev inte riktigt som planerad alls. Vi var i god tid och gick ner till ridhuset och skulle rida fram precis då vi ville men när vi väl kom ditt var det kolsvart i ridhuset.
Elen hade alltså gått och Pelle som är den mörkräddaste hästen jag träffat ska in där och börja rida fram, ahaaa okej? Vi skrittade runt i kanske 20 minuter på långa men ibland korta tyglar och Pelle var helt paralayserad och visste inte vart han skulle ta vägen, sjukt stressad och rädd var han. När elen sen började funka var han nästan svettig.
Men vi började trava fram och han var galet pigg men det varade ungefär 10 minuter innan elen gick igen och det var mörkt i 10 minuter men sen var det ljust resten av kvällen.
Men när jag red fram var han lite galen, han drog på framåt och var riktigt stark, dessutom verkade det som han ville hamna i diskutioner med mig då han själv satte sig i skiten vilket han aldrig brukar göra annars, men han var väll ändå ganska fin när han väl tog hjälperna.
Men när jag red fram var han lite galen, han drog på framåt och var riktigt stark, dessutom verkade det som han ville hamna i diskutioner med mig då han själv satte sig i skiten vilket han aldrig brukar göra annars, men han var väll ändå ganska fin när han väl tog hjälperna.
Under själva träningen så var fortfarande på men vi jobbade på att han skulle vara lugnare. Jag fick honom att sluta med galoppfattningarna genom att flytta ut bogen mot yttertygeln typ haha, svårt att förklara men det var samma sak Evelina var inne på för nån vecka sen ;)
Pelle rörde sig superfint i traven men vi gjorde några ganska dåliga skänkelvikningar haha, är dock nöjd över dem då jag själv redde ut situationen superbra och snabbt.
I galoppen hade vi satt gramanen på ett annat sätt och det gillade han verkligen inte så då spjärnade han emot och sköt fram underhalsen. Men vi satte tillbaka den som den brukar vara och då blev han som vanligt igen. Vi övade lite förvänd galopp och lite samling.
Jag är både nöjd och missnöjd med lektionen. Han blev ju väldigt stressad när det var kolsvart i ridhuset och det släppte inte riktigt förrens mot slutet. Han blir verkligen supersvår att rida när han ligger på så pass mycket som han gjorde, det är som att sitta på en stor tickande bomb. Det minsta lilla fel med handen eller skänkeln tar han antingen som missförstånd eller som "hot" och då börjar han försvara sig. Men över lag var han fin och rörde sig super i traven så jag är nog ganska nöjd ändå!
//Hedda
Kommentarer
Trackback