Det här med gratulationer

En sak jag aldrig förstått bland oss ponnybarn är det där med att inte gratta varandra efter framgång...
Överallt ser man barn och ungdomar som inte säger ett pip till sina kompisar när de vunnit. De går och snackar skit bakom ryggen på dem och säger att de själva borde vunnit och vinnarens ritt "sög" medan de själva var grymmast i världen.
Är man verkligen så avundsjuk att man inte kan kosta på sig ett grattis till ens kompis?!? Jag förstår inte ens...
Jag har flera gånger efter placeringar i princip bara fått grattis av vuxna. Visst är ett grattis inte hela världen men hela grejen att folk i min ålder bara ignorerar ens vänners framgångar. Det är så sjukt egentligen. Jag tycker att man bara borde tänka efter lite. Det är inte så svårt att skriva eller säga grattis till någon även om man själv inte vunnit. Jag hejjar lika mycket på mig själv som mina kompisar om vi rider samma klass. Jag kan dessutom helt ärligt ge mig själv lte cred att jag brukar gratta mina kompisar efter deras placeringar. Jag försöker i alla fall så ofta jag kan. Jag säger alltid grattis när jag går förbi någon med en rosett på en tävlingsplats även om min ritt inte var helt perfekt. Vi alla kämpar på samma vilkor, alla sliter med sina egna problem och jag tycker verkligen man ska ta sig tiden att säga "Hörru du, din ritt var hur fin som helst, grattis, det här förtjänade ni verkligen!" Det är faktiskt inte så svårt.
Men folk som blir arga och sura på sina kompisar när de presterat bättre än en själv förstår jag mig verkligen inte på, tro inte någon kommer vara glad för din skull när du väl lyckas om du själv inte glädjs över någon annans framgångar.
//Hedda



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback