En sak jag tänker väldigt ofta på är hur folk beter sig och pratar i ponnyvärlden, speciellt i tävlingssammanhang.
Jag kan faktiskt med handen på hjärtat säga att jag är väldigt ödmjuk. Jag har haft så mycket motgångar men också medgångar att jag förstår mig på det lite bättre än andra som bara haft medgångar eller bara motgångar.
Vissa som man hör på tävling kan verkligen slänga ut sig sjukt dumma kommentarer mot andra. Flera gånger när man tycker att någon häst är fin och säger det får man ofta ett svar tillbaka som "hon som rider tar i sjukt mycket när hon rider", eller "han ökar inte traven så bra, så han är inte så fin egentligen", " oj vad seg den där är"
Alla har något problem med sin häst eller ponny, att folk då på läktaren ska sitta och kommentera att hästen inte ökar traven lika bra som Totilas är inte så kul direkt. De som oftast slänger ur sig dessa kommentarer är de som haft många framgångar. Oftast går dessa personer med huvudet högt och kollar ner på alla som har en ponny man får kämpa lite med. Jag kan inte räkna hur många gånger jag hört folk som klämmer in skrytiga kommentarer om sina framgångar och resultat i varje mening. Det är väldigt svårt att ge exempel utan att hänga ut någon men ni får försöka föreställa er lite haha.
Vissa säger att ödmjukheten kommer med vilken nivå man rider på och att ju bättre man blir ju ödmjukare blir man det tror jag nog inte helt 100 på faktiskt. Jag tror att det kan stämma till viss del såklart men jag och andra jag känner har blivit ödmjuka via en annan väg.
Jag gick från ridskole unge till att få en egen ponny - bara det gjorde mig sjuuuukt mallig. Sen började vi få massa resultat och rosetter, jag gick med huvudet högt och slängde ut dumma kommentarer till andra som jag tyckte var sämre än mig. Jag skröt om mig och min ponny så att det bara tjöt om det. Sen kom motgångarna och jag fick smaka på dåliga resultat. Alla motgångar gjorde mig verkligen ödmjuk. Att komma ut från varje tävling och sätta sig i bilen och gråta för att man återigen misslyckades. Det spelar ingen roll om man tränar för en duktig tränare eller har en ponny för flera hundra tusen, man kan inte lyckas varje dag. Och det räcker inte att smaka på en eller två dåliga ritter utan det krävs säkert 10 för att det bli ödmjuk, exakt det var det som hände för mig.
Att en ponny ska behöva öka traven på grand prix nivå för att den ska räknas som en fin ponny är ju bara sjukt. Vad hände med ponnyvärlden? Jag hatar hur folk måste tävla om vems ponny som är finast genom resultat och rosetter.
Jag hoppas verkligen alla får smaka på en riktig käftsmäll en dag så de kan börja bli ödmjuka, det är inte lätt att rida och man måste kämpa sig mot toppen. Men alla får nog åka på den där smällen för eller senare, förhoppningsvis rätt snart så slipper vi ödmjuka personer gå runt och irritera oss på alla dumma kommentarer folk kastar ur sig bara för att de råkat vinna ett par starter.
Och bara så alla vet är det inte riktat mot någon alls, jag känner folk som inte alls är ödmjuka ett dugg och jag har inget emot dem som personer utan jag irriterar mig bara på beteendet när det gäller tävlingar osv, det är inte alls riktat som en uthängning mot någon alls!
//Hedda
