Den här frågan är ganska svår egentligen. Tänker då och då på vad det är som egentligen är så roligt med ridningen. Kommer väl inte på något svar direkt, det bara ÄR roligt.

 

Vad man tycker om mest är väl förtroendet man får för en eller flera hästar. Älskar djur och hur glad blir man inte då när man öppnar boxdörren och hästen har öronen framåt och kommer fram och hälsar. Det är väl 100 gånger roligare än att öppna dörren till fotbollsplanen och så ligger bara bollen där. Haha nej men ni fattar.

Det är skitroligt att hoppa en bana med en häst och kunna kontrollera. Det är fart och vind och man gör saker man aldrig skulle klara av utan hästen. I dressyren känner man att man kan påverka hästen och det är också kul.

 

Om man tänker att man inte rider, och så beskriver någon vad som är roligt med ridning. Alltså jag själv hade somnat, för om man inte gör det själv så låter det inte så jäkla roligt. Men alla, ALLA som rider VET hur roligt det är. Det är just därför vi fortsätter och inte vill sluta.

Om man slutar rida när man ridit i kanske 2 år har man inte kommit så långt tills det börjar bli roligt på riktigt. De 2 första åren travar man runt i ridhuset på en lurvig ponny och försöker lära sig att rida lätt eller svänga. Men när man hållt på i 8, 9, 10, 11 år och uppåt blir det lite mer "på allvar".

Vi tränar och tränar och fightas på banorna och varje rosett man får eller varje dressyrprotokoll på över 60 procent är väl som kvitton på att man faktiskt KAN. Det ÄR häftigt att vi kan!

Tänk er att sätta upp någon av de kaxiga 13-åriga killarna i klassen som säger att rida är lätt, på den största och mest storhoppande hästen och höj hindrena till 1,20. Räck över hästen till killen och be honom hoppa upp och sen ska han kunna allt. Tänk hur jäkla mycket vi kan egentligen för att kunna rida. Det är bland annat det som gör det så roligt att fortsätta, att se hur mycket vi lärt oss och hur vi KAN det.