Varför dressyr?
Får ganska ofta frågan varför jag valde dressyren, finns sjukt många anledningar egentligen.
Jag har alltid gillat att hoppa. Jag ville bli Malin Bayard och jag ville hoppa mycket på egna hopponnyer. Hoppade dessutom sjukt mycket när jag var liten.
När vi köpte vår första häst skulle jag pront hoppa honom också. Han var ju i princip ren dressyrhäst och var livrädd för bommar, när han väl hoppade de där 30 centimetrarna drog han som en galning efteråt. Tillslut insåg han att han kunde stanna och vägra gå fram istället så hoppningen lades ner rätt fort.
Jag gick i hoppspecial på ridskolan och hoppade massor där och utvecklade min hoppning ganska fort även om jag inte hoppade egna hästar.
När jag började rida Tucke blev jag mer dressyrinriktad. Han fick inte hoppa pga gamla skador och han brann dessutom ännu mer för dressyren så det gjorde inte så mycket. Jag tränade för hans ägare som på den tiden red relativt höga klasser i dressyr på sin storhäst. Fick massa hjälp med Tucke vilket gjorde att jag tog ett stort kliv framåt i dressyren också. När jag väl insåg hur roligt det var med dressyr så var det det enda jag ville göra egentligen.
Jag bytte ifrån hoppspecialen till en dressyrspecial och lärde mig ännu mer dressyr. Dessutom är ridlärarna på ridskolan mer dressyrinriktade så det blev helt annorlunda och mycket roligare med dressyr.
Jag började också tävla mycket dressyr på Tucke vilket också gjorde att jag började tycka om dressyren mer och mer.
Jag undrar verkligen ibland hur det hade varit om jag inte fastnat för dressyren. Hade vi då köpt en hopponny istället för Kiwi? Bra fråga egentligen....
Just nu tycker jag hoppning är kul men jag hade inte velat satsa på en karriär i hoppning. Jag har dessutom blivit lite rädd för att hoppa högre så jag hoppar mest banor på ca 70 cm men enkla hinder på 90-1 meter. Vet egentligen inte varför jag blivit osäker då jag faktiskt inte gjort så många illa avramlingar på hinder. Värsta förra våren på Kiwi då jag ramlade på huvudet då hon hoppade stort på ett hinder men jag var ganska fort uppe igen utan att vara rädd. Har väll trillat av mest när jag var liten, blev dock aldrig rädd när jag ramlade av utan körde på direkt igen. Har bara nu med åren blivit mer rädd och osäker så jag antar väll att jag hör hemma på marken och dressyrbanan!
Dock tycker jag fortfarande om hoppningen, har ramlat tillbaka lite nu under hösten när jag har provridit en del hopponnyer. Jag är 90% säker på att jag kommer starta minst 1 hopptävling med nästa ponny då den ska vara mer hoppinriktad. Synd bara att jag är så sjukt dålig på att hoppa hahah!
//Hedda
Kommentarer
Trackback