Hästar genom tiderna

Fick en kommentar för ett bra tag sen om att skriva om våra hästar + medryttarhästar genom tiderna så här kommer det inlägget. Har bara tagit med våra egna hästar + 2 medryttarhästar. Har ju ridit och hjälpt till med fler än bara de 2 men det har inte varit fast eller vad man ska säga. Aja struntsamma här är inlägget i alla faaaaaall:
 
Karldisch (Marabou)
Vår första egna häst var en tysk hannoveranare född 2000 e. Longchamp. Vi köpte honom av Malin och Magnus i början av 2008. Han gick ju då under namnet Marabou då han kallades det på ridskolan. Vi vet dock inte om han hette Karldisch då det i hans pass bara stod slarvit skrivet med blyert, det ser ut som det står Karldisch och därför fick han heta det här i Sverige men han Marabou var det namnet som användes.
Huuuur som helst så var det en helt fantastiskt snäll häst men dock var han en aning lättskrämd. Ett knarr i ridhusväggen och innan man hann blinka var han på andra sidan ridhuset. Han kunde verkligen vända och springa helt galet fort. Inte alltid man hann med och vips satt man i sanden.
Mamma red och tävlade dressyr på honom ett par år och jag försökte hoppa lite, dock gick det verkligen förjävligt då han drog som bara den så det fick vi lägga ner.
Tyvärr fick han en skada som gjorde att vi i december 2011 fick ta bort honom.
Tuckmill Silver
Tucke som han kallas är min första medryttarponny född 1989 importerad från Irland. Han är en D-ponny 143 i mkh och vääärldens finaste. Tucke och jag möttes via att vi flyttade Marabou till Thorsholma vintern 2009, fick väldigt fort erbjudandet att rida honom ett par dagar i veckan och sen dess har vi varit best friends forever. Helt galet att det redan gått 5 år... 
Men men, pga skador i Tuckes framknän fick/får han bara gå dressyr. Innan var jag helt inne på hoppningen men han fick mig att fasta för dressyren helt och hållet. Han är verkligen den allra snällaste ponnyn i världen och skulle aldrig göra något dumt. Asså går inte att beskriva hur fantastisk han är, alla borde nån gång få ha en Tucke.
På Tucke debuterade jag mina första tävlingar på. Vi tävlade upp till lokal LB och hade placeringar på klubbnivå i LC och LB. Pga hans ålder blev det ju inte alls tävlingar så ofta men innan har han tävlat upp till nationell nivå i dressyr. 
Även fast jag inte rider Tucke längre så är han fortfarande den finaste ponnyn i världen, han är en riktig kämpe och hela 26 år fyller prinsen om några månader!
Bonzai (SWB)
När vi 2011 tog bort Marabou skaffade vi bara ett par veckor senare hästen Bonzai. Den 31 december 2011 kom han hem till oss på foder på obesämd tid. Pappa red honom under hösten och därför kände vi honom och det var ett perfekt läge då vi ändå inte hade en häst för tillfället. Men Bonzai var ett stooort svenskt halvblod född 1995 efter Bayron (SWB).
Mamma tävlade honom upp till MSV dressyr och även jag debuterade en klubbtävling på honom, hahha sjukaste jag gjort nånsin. Bonzai var verkligen gaaalet jobbig att rida vissa dar. Han var väldigt speciell kan man ju säga...
Nej men Bonzai var en superhäst även om han inte hade exitören med sig. Han hade sen låång tid tillbaka en shivering i bakbenet vilket gjorde honom klumpig som bara den, vet inte hur många gånger han låg på marken.. Han hade också väldigt massa otur och bara under åren hos oss fick han åka hästambulans och bo på ultuna i 5 dagar osv osv, orkar inte ens gå in på allt som hänt honom innan vår tid ;)
Bonzai var hur som helst en superbra läromästare för hela vår familj. Vi lämnade tillbaka honom till ägaren i hösten 2013 då vi tyckte att han inte skulle kunna ge oss mer och vi kände att det var dags för en yngre häst. Nu har han det toppen i Örebro med ägarens dotter.
Kiwi Querida
Kiwi var då min första egna ponny. Hon var ett connemarasto född 2001 e. Uranus RC 60 - Öxenholms Bobby. Vi köpte henne i november 2012 och vi fick nästan direkt massa problem och hinder som vi var tvungna att ta oss över. Bara för att Kiwi var utbildad bra var det verkligen ingen gratisresa till blågult utan varje dag var en ny kamp. Det känns nu i efterhand superkul att få ha varit med på den tuffa resan, tror ingen annan ponny hade kunnat lära mig mer än vad hon gjorde. 
Jag och Kiwi gick från LC debut i mars till debut i LA:P1 på nästan 60% i juni. Tävlingarna gick alltid upp och ner och det fanns alltid nåt vi behöve jobba på. Dock fick vi en himla massans placeringar och hon har lärt mig så gaaalet mycket. 
Vi hoppade även en del men inte alls några höjder då hon som sagt var endast en dressyrponny. Då Kiwi var väldigt liten och inte speciellt hoppglad sålde vi henne nu i början av september 2014. Min och hennes resa var slut och vi skulle inte kunna så jättemycket högre än vad vi redan gjort, jag var dessutom ganska stor på henne mot slutet. Nu står hon hos en superduktig liten ryttare i Linköping, lovar att dom kommer bli farliga på banorna tillsammans!
The Dancing Queen
Queen som hon till vardags kallas är ett svenskt halvblod född 2009 efter topphingstarna Quaterback -De Niro. Queen köpte vi som fyraåring i november 2013. Hon är just nu under utbildning men har gått från att i princip endast kunna trava på stora volter och fyrkantspår och endast kunna fatta galopp vid en speciell punkt till att nu vara startklar i LA och har helt okej resultat i LB. Hon har varit väldigt tittig på banan men det blir bara bättre och bättre.
Queen är verkligen en helt fantastiskt fin häst, går inte ens att beskriva med ord. Som ni kan se på bilden är hon rödhårig = lite bitchig... Hon är vanligtvis väldigt snäll men det är inte ovanligt att öronen är slickade tillbaka. Nej men hon har flera gånger visat att hennes färg tillhör henne men hennes temprament blir bara bättre och bättre för varje dag faktiskt. 
Planen med Queen från nu är att hon ska utbildas vidare mot MSV C under 2015 och sen får vi se vad som händer. Jag tror att Queen kommer vara i vår ägo en lång tid till. Det är även ett högt avelsvärde på henne pga hennes stam så därför kan hon gå i aveln efter avslutad tävlingskarriär. 
So Absolute Perfect
Pelle som han kallas är min medryttarhäst född 2004 e. Pablo - Little Boy. Han är från början hopp/fälttävlanhäst men har under åren nu blivit en dressyrhäst. Han är en riktig multitalang. Jag rider just nu Pelle ca 3-4 dagar i veckan och det går bara framåt. 
Pelle är en superrolig häst att rida men det krävs en del från ryttaren, han är inte lätt någonstans och är väldigt speciell. Även fast han inte är så jättestor i höjden är han stor och stark i kroppen så det är mycket häst att rida.
Jag hoppas att jag och Pelle får fortsätta vår resa vidare även när jag skaffar en ny ponny, han är verkligen en fantastisk läromästare och vi har jättekul tillsammans!



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback