Kom här om dagen att tänka på vilket bra sto Kiwi är egentligen. 

Hon är ju ett sto vilket gör att hon inte "släpper in" vem som helst. Jag personligen tycker att sånna hästar är mycket härligare och charmigare än de som älskar alla de ser. (självklart är det ABSOLUT inget fel på de hästarna och jag tycker det är en egen personlighet som är riktigt gullig osv men jag tycker mer om Kiwis typ)

Men när vi precis hade skaffat Kiwi tog det ett tag för henne att acceptera oss, hon var de första dagarna inte så supermysig och lite tråkig i hanteringen men sen så. Hon har släppt in ett visst antal personer i sin krest, dessa personer kan hon gå fram till och lägga huvudet på deras axel, komma springande i hagen eller gnägga när hon ser dom. Det är lite roligt med vilka hon släppt in faktiskt, självklart mig och min familj då vi hanterar henne så pass mycket men även mina tränare och kompisar som hon inte alls träffar särskilt mycket, vissa tycker hon bara extra om, men det tar henne ett tag att lära känna folk. Hon kan nog släppa in alla som ger henne lite kärlek, pyssel och godis haha. Det gäller att smöra ;)

En sån personlighet tycker jag är så sjukt gullig och charmig, när man bara fått henne på ens sida är hon en så sjukt underbar vän, det brukar ju ofta vara så med ston!

 

Sen så är hon också ett underbart sto då hon inte alls blir brunsig så att det syns. Hon blir säkert brunstig som alla andra ston men man märker det inte en sekund. Superskönt verkligen. Till skillnad från Queen som i förrgår kissade ner hela stallet pga hennes brunst.... 

Kiwi blir också aldrig stoig inom ridningen eller hanteringen vilket vissa ston blir (speciellt när de är brunstiga), det är jag sjuuukt glad för verkligen.

Men jag och mamma kom häromdagen fram till att nu försöker vi att inte skaffa ett sto igen hahah. Vi hade megatur med Kiwi och fick ett "bra" sto men om det blir samma tur igen vet man ju aldrig. 

//Hedda