Idag skulle jag rida ut på Queen i skogen. Tanken var att för det mesta skritta och sen trava en del. 

Vi skrittade i ca 5 minuter utan några problem, hon var i en låg och fin form och skrittade på bra framåt. Sen börjar hon bråka och tvärvänder och ska hemåt. Hon reste sig ett par gånger och som alla gånger innan fick mamma ta och leda henne i tygeln ett par steg innan vi var iväg igen. 

Efter det gick det bra i ca 5 minuter till. Vi skrittade och travade och hon var superfin. Sen kommer vi fram till ett av fälten där hon känner för att gå in, mamma leder ut henne igen och vi börjar gå upp för en backe. Där får hon spel och vänder igen.

Jag kommer inte helt ihåg vad som hände då det gick så sjukt fort. Queen reser sig och jag råkar av misstag rycka henne lite i munnen och det tolererar hon inte. Hon reser sig en gång till och flyger rätt upp i luften och kastar huvudet rätt bak. Första gången tappar jag stigbygeln, andra gången får jag hennes mankam i ansiktet och tredje gången flyger jag av och hamnar under henne. Queen drar i 120 km/h hemåt och jag lyckas få en spark på smalbenet och slå på ryggen i landningen. 

Queen klarade sig helt oskadd vilket var ett under då vad som helst skulle kunnat hända på hennes tur hemåt. Jag har ont i högra sidan av ansiktet, ryggen och smalbenet där jag fick sparken men annars är allt okej. 

Det kunde verkligen gått mycket mycket värre idag och det ska vi vara glada över. Jag tror jag ska ta en liten paus med uteritterna på henne och ta ridhuset nästa gång, jag ska dessutom börja rida med väst ut i skogen på henne i framtiden. Det enda jag hann tänka medan jag hängde på sidan och var påväg mot marken var att jag inte hade någon väst på mig. Jag hade ingen alls aning att hon ens kunde hitta på nånting sånt här då allt hon gör är att sparka och resa sig, detta var något helt nytt av henne. 

Men vi ska vara glada att det gick så bra som det gjorde och försöka att inte göra samma misstag senare.

//Hedda