Jag vill stå nere i ridhuset brevid alla andra i gänget, läktaren är fullproppad med publik som applåderar tills händerna blir helt röda. Vill känna "YES", för att vi klarat julshowen.

 

Förra året var en hel katastrof av julshowen, finns lite anledningar till att det blev så men orkar inte skriva det. Men i år borde alla veta, har vi kämpat som faan med den här showen för att få den att bli BÄST. I MARS satt vi och funderade på manus och innehåll. Vi har hållit på hur länge som helst verkligen.

 

Nu när det börjar dra ihop sig så börjar man bli lite "orolig". Jag går runt typ varje dag och tänker:

"Tänk om julshowen blir för kort"- När vi ändå räknat ut att den ska ta mer än 2 timmar.

"Tänk om allt fika tar slut"- När vi ändå har flera som ställer upp och bakar

"Tänk om någon häst inte går in på banan"- När vi ändå tränat innan + att de varit inne 100 gånger förut.

 

Typ sånt går man runt och tänker på. Samtidigt som det är skitroligt när showen väl är igång vill man ändå spola fram tills avslutningen där vi känner "det är över".

Efter alla månader man ordnat, fixat och planerat är det så JÄKLA skönt att kunna säga att man klarade det.