Fast det är ju så mycket mer än så.

Jag började rida på ridskola när jag vet 5 år. Egentligen var jag för ung men ridskolan hade redan sagt ja och min mamma såg till att det inte kunde ändra sig. När jag börja var ridskolan, alltså Veda den bästa. Min allra första ridlektion som jag red var jag tvungen att dela häst med en annan i gruppen, man fick då rida halva lektionen var.

Förut red jag även för att jag tyckte hästar var söta, jag hade inget mål med min ridning när jag började. Vilket jag har idag.

Jag fick en ny ridlärare som jag då tyckte var jätte bra men jag lärde mig tydligen på fel sätt. T.ex hur man fattar galopp. Jag fick lära mig att man skulle vrida hela kroppen utåt så att skänklarna hamnade rätt. När Malin och Magnus sen tog över ridskolan undrade de vad fan vi höll på med x)

Åren gick och jag började ställa höga grav på mig själv. Jag skulle vara den bästa  alla skulle tycka att jag var bra. Jag kan nu säga att dom kraven har fått mitt självförtroende att sjunka rejält och det gjorde så att min ridning blev sämre. Så är det fortfarande, kraven förstör min ridning.

Men varför då fortsätta? Jo för att det är det bästa jag vet. Atta vara i stallet får mig att må bra. Min dag kan ha varit ett helvete men sen när jag väl kommer till stallet och sitter upp på hästryggen så existerar inget annat än du och hästen. Jag glömmer alla problem och kan bara koncentrera mig på ridningen. Sen när jag sitter av kommer alla tankar tillbaka men den timmen, på hästryggen gör mig dag.