Det är augusti, sommaren har knappt börjat gå mot sitt slut och jag är jättestressad inför julshowen. Showen är lixom i december men bara tanken av hur mycket som måste göras och planeras får en att bli stressad.

Man har lixom en press på sig att den MÅSTE bli hela perfekt, man vill inte göra en enda människa i publiken besviken eller tycka något är dåligt, när man tidigare år har lyckats. 

Hjärnan står lixom stilla på ideer samtidigt som tiden rinner iväg. Sjuuuukt mycket ska göras, vi hinner knappt blinka innan vi står där på framridningen på julshowen i december och måste framföra den nästan 2 h långa julshowen som är så jäklans svår att komma på.

När allt med planering för julshow är klart, showen är visad, publiken har applåderat, visslat, varit nöjda, åkt hem och vi har plockat undan allt och står med tomma händer och andas ut, den känslan är BÄST. Känslan att man fixade det!

Det är jättemycket folk som kommer och kollar VARJE år, man VILL lyckas och hur jobbigt det än är kämpar vi sjukt för att det ska bli bra!

//Carro