Jag kom nyss på att jag aldrig kommer kunna lämna ridskolan.

Jag har gått där i snart 10 år. Ridlärare och hästar har kommit och gått. Jag har ridit allt från de trogna ponnysarna som varit där allra längst till de allra nyaste som som sen inte passade för ridskolan. Jag har jobbat där hela somrar med enda betalningen rida gratis som har varit den enda betalningen jag velat ha. Jag har varit på oändligt med läger och skapat en massa minnen och fått nya vänner. Några av mina allra bästa vänner har jag träffat endast via ridskolan.

Jag började hösten 2004, alltså 10 år i höst. Hur galet är inte det? Jag har ridit på vallentuna ridskola i 10 år. Jag har nästan alla mina hästminnen där ifrån och jag kommer aldrig glömma hur kul vi har haft genom åren.

Jag har ju flera gånger tänkt att jag inte hinner med ridskolan, jag gör knappt det. Jag rider Kiwi 5-7 dagar i veckan och snart ska jag upp på Queen också. Men vad ska jag göra när Kiwi kanske är skadad eller har lite vila, eller ännu mer när hon är såld och vi inväntar en ny ponny? Då måste jag ha en plan B annars tappar man så sjukt mycket ridning om man inte har något annat.

Man lär sig också så sjuuukt mycket på att rida andra hästar. Nu rider jag också storhäst, magmusklerna ba BAAAM, man vinner så mycket på att rida storhäst lite då och då om man rider ponny. Alla som rider ponny och storhäst parallellt har verkligen ett stort försprång sen - därför behöver jag ridskolan OCH Queen, jag behöver verkligen komma upp ännu mer på storhäst, varje timme på hästryggen är viktig, är det då en lite svårare storhäst som kräver sin ryttare betyder det guld.

Jag kommer hur som helst aldrig vilja lämna ridskolan men en dag kommer jag inte kunna rida kvar. Den dagen kommer tyvärr att komma och det kommer att kännas sjukt tråkigt att veta att man aldrig kommer sitta på favoritponnyns rygg igen, redan nu kan jag säga "jag tror jag aldrig kommer rida den där igen" just bara för att jag dels rider storhäst och rider där så pass sällan.

Men Veda är som mitt andra hem, massa vänner, underbara hästar, miljoner med minnen osv. Jag kommer verkligen försöka stanna så länge jag kan!
//Hedda